Information: Näringsbloggen kommer att upphöra i januari 2018. Vi hänvisar istället till Näringsdepartementets sidor på regeringen.se eller följ oss på Twitter: @naringsdep

Har du frågor om detta, kontakta Näringsdepartementets kommunikationschef Tomas Engholm via e-post: tomas.engholm@regeringskansliet.se

En nationell innovationsstrategi – ja tack!

Håkan Gergils. Foto: Ecofin.

Håkan Gergils. Foto: Ecofin. Bildrättigheter

Dagens gästbloggare är Håkan Gergils, vd Ecofin. Håkan har tidigare arbetat på uppdrag av IVA i projektet Innovation för tillväxt. Han är nu bland annat medlem i styrgruppen för projekt Innovationkraft Sverige som drivs av IVA. Hans inlägg utgår från egna infallsvinklar och erfarenheter. Innehållet speglar inte med nödvändighet regeringens eller Regeringskansliets ställningstaganden.

Trevligt att bli inbjuden att tycka till som gäst här på Näringsbloggen. Eftersom jag vill skriva kort, så direkt till budskapet.

För oss i IVA:s projekt ”Innovation för tillväxt” var regeringsförklaringen i oktober 2010 överraskande. Regeringen skulle utarbeta en nationell innovationsstrategi, lovade man. Vi hade förvisso önskat detta, men att regeringen skulle agera så snabbt….. IVA:s nya innovationsprojekt ”Innovationskraft Sverige” följer upp genomförandet.

På Skärtorsdagen kom regeringen med sitt nyhetsbrev, med en uppmaning: ”Bidra till regeringens innovationsstrategi”. Utnyttja den möjligheten, tyck till.  Själva nyhetsbrevet är läsvärt. Nyhetsbrevet har i sin tur en mängd bra länkar till regeringens arbete.

Vad behöver ske för att innovationsstrategin skall bli framgångsrik? Hur vi ska förnya och bygga Sverige inför framtiden? Jo, det behövs i Sverige, liksom i de flesta andra länder, ett politiskt ledarskap, från högst upp. För att en innovations-politik skall bli framgångsrik krävs både insikt och ledarskap. Det är som med trappor, de städas uppifrån.

Sedan behöver strategin vara bred, allomfattande. Inrymma en modern och fungerande infrastruktur i landet. Ett bra utbildningssystem, där grundutbildningen är avgörande. Självfallet måste vi också ha en excellent forskning som förstärker redan starka discipliner och branscher. Samtidigt måste det finnas en öppenhet för det nya som helt säkert kommer. Riskkapitalförsörjningen får inte glömmas bort. Så kommer ett bra regelverk för entreprenören och för både det mindre och större företaget.

När Du läser Näringsbloggen, så se inlägget som Jan Edling publicerat. Där finns mycket att hämta. Vill Du läsa min egen blogg, Gergils Innovationsblogg, är länken här http://www.gergilsinnovation.se/

Så mitt huvudbudskap är: Sverige behöver en innovations-politik med ett starkt ledarskap och med ett stort folkligt engagemang. Uppkopplad mot omvärlden. Det är inte lätt att få till detta, men tillsammans måste vi lyckas. Att misslyckas med att förnya Sverige till ett dynamiskt framgångsland vore förödande.

Kommentera

18 kommentarer

Första gången du kommenterar på Näringsbloggen kommer kommentaren att godkännas av moderator innan den visas. Du måste följa Näringsbloggens netikett när du kommenterar.

Genom att klicka på knappen Skicka samtycker du till att kakor används.

E-postadressen visas inte publikt

  1. Pär Hedberg, STING

    Mycket bra tankar! Men innan vi utvecklar en innovationsstrategi så borde vi först bestämma vad vi ska uppnå! En strategi som inte baseras på en vision och konkreta mål riskerar ju att bli en ofokuserad strategi. Så en önskan är att vi först börjar med en diskussion om var vill vara om 20 år? Vad ska vi då ha uppnått? Sedan ska strategin beskriva HUR vi ska ta oss dit.
    Jag är givetvis också stolt över hur bra vi kommer ut i olika internationella innovationsindex men vi ska vara medvetna om att en del av dessa index bygger på indata som är både input variabler (ex vis FoU budget) och output variabler. Vi är mycket starka på input men inte lika starka på output. Lägger man ihop dessa data ser det ofta bra ut men det kan vara bedrägligt. Tittar man ex vis på andelen BNP som kommer från högteknologiska företag, startade de senaste 15 åren, så är vi inte lika starka. Vi står inför en kraftigt ökande internationell innovationskonkurrens, som är större än vad vi tror. Vi behöver vi gå från ord till handling NU och det saknas inte bra konkreta förslag, inte minst inom IVAs projekt Innovation för Tillväxt.
    Vi behöver få fram fler tillväxtföretag baserad på svenska innovationer som kan ge stora exportintäkter. Flera andra länder satsar väldigt målmedvetet på det. En av de större utmaningarna för att vi ska lyckas med det är tillgången på riskvillig finansiering i tidiga skeden och inom detta område har vi inte en effektiv nationell strategi som ger våra bolag bra förutsättningar i förhållande till andra länder.

    Svara på inlägget
    • Håkan Gergils

      Håller verkligen med Pär Hedberg om att en strategi kräver mål. Annars kan man inte se hur vi lyckas och om strategin verkligen håller. Faktum är dock att näringsdepartementet satt upp en vision om att Sverige skall bli bäst i världen att bo och leva i. Synd att denna vision inte kommer fram mer här på Näringsbloggen. När jag skulle svara på denna kommentar sökt jag exakt formulering, men fick ge upp letandet.

      Riskvilligt kapital i tidiga skeden är något som regeringen verkligen kunde göra något åt. Eller mycket åt, vill jag påstå. ”Fond i fond” är en bra lösning, som bl a IVA föreslagit. Och som Näringsdepartement p princip sagt ja tack till. Ett konkret förslag finns, vet jag. bl a en Sting Capital 2-fond, som just Pär Hedberg söker utveckla. Men än så länge verkar regeringen ”sega”.. Det går inte i en värld där allt händer snabbt. Så jag vill verkligen instämma i Hedbergs uppmaning: Gå från ord till handling nu.

      Svara på inlägget
      • Pär Hedberg

        Här är några tips på mål som en innovationsstrategi skulle kunna innehålla. Detta är ett begränsat perspektiv och ska bara ses som exempel och man måste givetvis ha fler mål för fler områden. Se dem som inspiration!
        • Inom 20 år ska X % av Sveriges BNP komma från innovativa tillväxtbolag som inte finns idag
        • Inom 10 år få minst 5 internationella storföretag att etablera forskningscentra i Sverige i nära samarbete med något universitet och/eller forskningsinstitut
        • Inom 15 år ha minst 50 nya innovativa (högteknologiska?) exportföretag som vart och ett har mer än 300 anställda och omsätter mer än 500 Mkr vardera på export
        • Inom 5 år ha etablerat ett väl fungerande och tydligt system för innovationsupphandling där landsting och kommuner har börjat spela en viktig roll för att nya innovationsföretag ska kunna få testa sina första produkter och får sina första kommersiella kunder.
        • Inom 3 år ska minst 50% av statens allokering till företagsfinansiering vara bara till tidiga skeden och till de branscher och områden där tillväxtpotentialen är störst
        • Inom 3 år ska vi ha minst 5 nya riskapitalfonder, som arbetar i tidiga skeden, där staten investerat max hälften av kapitalet mot att privata investerat minst den andra hälften och det totalt därigenom har kommit fram minst 1 miljard i investeringsmedel.
        • Inom 3 år ska vi ha incitament för affärsänglar som gör det skattemässigt betydligt mer attraktivt att investera i innovativa högriskbolag och att vi då ha mätbara effekter av ett sådant system.
        • Inom 5 år ska vi ha ett kreditgarantisystem som gör att bankerna har börjat spela en roll också när det gäller företagsfinansieringen av innovativa tillväxtbolag
        • Inom 7 år få minst 5 internationella riskkapitalbolag att etablera sig i Sverige med erfarna investment managers och med minst 3 miljard vardera under förvaltning
        • Inom 5 år ha etablerat ett mycket stark och välfungerande supportsystem för att snabba på internationaliseringen hos nya innovationsbolag så att de lyckas på de stora tillväxtmarknaderna.

        Svara på inlägget
  2. Olof Sandberg

    Sverige behöver en institutspolitik!
    Astra Zenecas nedläggning av forskningsverksamheten i Södertälje har inte lämnat någon oberörd. Helt plötsligt försvinner en viktig del av den industriella forskningsinfrastrukturen och omvärldsbevakningen. Av regeringen krävs det då handlingskraft och många pekar på behovet av ett institut. Näringsministern skriver bl.a. om RISE-instituten och deras möjligheter i Dagens Industri 31 mars. Sedan ger forskningsministern en presskonferens där han talar om ett nationellt forskningsinstitut som bygger på Life SciLab och där KTH, KI, Uppsala och Stockholms universitet ingår. 1 miljard kr ska det omsätta. Som institutsrepresentant blir man naturligtvis glad att institut diskuteras men vad vill man egentligen?
    I Tyskland har man flera institutssystem. Man har Fraunhofer för industriell FoU och Max Planck för grundforskning. Universiteten i Tyskland är en delstatlig angelägenhet och ett federalt institutssystem garanterar grundforskning av högsta kvalitet. Här finns en genomtänkt institutspolitik. Men i Sverige trodde man att det var lärosätena själva som framförallt skulle stå för den excellenta grundforskningen, inte forskningsinstitut.
    Vår slutsats av detta är att vi också i Sverige behöver diskutera en institutspolitik som en del i innovationsstrategin. Idag är det mesta vi hör att institutssektorn är liten. Då kan man notera att de senaste fem åren har RISE-instituten dock vuxit från 1,8 miljarder kronor år 2007 till 2,5 miljarder år 2011, och har därmed blivit jämförbart med institutet VTT i Finland i storlek. RISE Holding spelar gärna en viktig roll i en sådan diskussion utifrån våra erfarenheter som institutsägare. Men vi hoppas att fler vill vara med så att vi får en bred förankring.

    Olof Sandberg, chefstrateg, RISE Holding

    Svara på inlägget
    • Håkan Gergils

      Olof Sandberg vet vad han talar om, för han har varit regeringens handläggare av instituten.I både Innovations-strategin och i Forsknings- och Innovations-propositionen bör institutens roll beskrivas. Instituten får inte bara vara beroende av marknadsefterfrågan, utan bli en viktig en del i den offentliga innovationspolitiken. Annars blir de bara som vilka konsultföretag som helst. Det måste finnas ordentligt utrymme för avancerad tillämpad forskning i instituten och för mycket mer av samverkan.

      När institutens uppgifter beskrivas bör mål uppställas. Sedan bör resurser och kapacitet matcha uppgiften. Instituten bör samarbete mer både med universitessektorn och näringslivet samt med de många företag som finns i inkubatorer och science parks.

      Man kan fråga sig varför i stort sett alla andra länder har betydligt större institutssektor än Sverige. Det beror på att de fyller en viktig uppgift i innovations-systemet. Det har jag erfarit i min SNS-forskning på området.

      Svara på inlägget
  3. Anders Grufman

    Vi har cirka 330000 företag i Sverige. En del är riktigt stora men de flesta är små. Cirka hälften av företagen har ekonomisk konkurrenskraft och hälften inte. Ekonomisk konkurrenskraft är enkelt uttryckt att företaget har högre räntabillitet än genomsnittet. Vanligtvis menar vi produkternas konkurrenskraft när vi talar om konkurrenskraft. Ett bensinbolags konkurrenskraft ökar om det sänker priserna. Vem skulle inte köpa bensin för 10 kr/liter i dagsläget? Det företagets produkt skulle vara konkurrenskraftig men hur skulle det gå för företaget?
    Alla företag konkurrerar på sätt och vis med varandra. Inte bara med sina produkter utan även om arbetskraft. När Hofors bruk går bra, så behöver man arbetskraft, man höjer lönerna, detta drar upp lönerna i omvärlden. Alltså: leksaksaffären i Hofors konkurrerar via arbetsmarknaden med stålverket, likaså frisörsalongen och bensinstationen för att inte glömma Sandvikens järnverk som ligger i närheten.
    Företagen konkurrerar med varandra på samma sätt även på kapital- och och insatsvarumarknaderna. Kontentan är att vi får en lönsamhetsstruktur på våra företag sådan att cirka hälften av förädlingsvärdet i Sverige produceras överlönsamt och hälften underlönsamt. Detta kan styrkas empiriskt och har sett ut så under mycket lång tid.
    I sin kamp för att nå lönsamhet innoverar alltså ”vårt” företag, vilket förstås många andra gör också. I en tänkt ekonomi där innovationstakten är lika stor i alla företagen stiger reallönerna likfomigt vilket alla som uppbär lön har glädje av. Via löneskatter tillfaller detta till viss del statskassan som ger allmänfinansierad välfärd.
    Innovation ger dock i praktiken först efter en experimentell komplicerad marknadsprocess produktivitet i företaget som i sin tur ger företaget konkurrenskraft. Men om alla skulle innovera i samma takt så ökar inte lönsamheten i företagen och därmed inte dess ekonomiska konkurrenskraft heller! Alltså är inte centraldirigerad likformig innovation förenlig med en marknadsekonomi , för det skulle ju inte i så fall inte löna sig med innovation i konkurrensspelet!
    Men företag innoverar inte likformigt i en marknadsekonomi. De företag som uppnår lönsamhet och är ekonomiskt konkurrenskraftiga innoverar mer och lämnar därmed de mindre konkurrenskraftiga bakom sig, inte minst via lönebildningen. Lönsamheten är även ett kvitto på att entrepenörens experiment med sin innovation har lyckats. En given innovation förändrar lönsamheten mellan företagen, gynnar några och hotar andra.
    Detta är marknadsmekanismernas kanske mest sofistikerade uttryck i en avancerad ekonomi som våran. Men resultatet blir likafullt produktivitet. Den beskrivande kvaliteten som skapar utveckling framåt i näringslivet kallas ibland utvecklingskraft.
    Kan vi välja ett makrobaserat system där innovationstakten, läs produktivitetsutvecklingen blir hög och likadan i alla företagen i näringslivet? Svaret på denna retoriska fråga är nej därför att det inte är förenlig med innovationsprocessens intransparenta mikrokaraktär och starka koppling till det likaså intransparenta , marknadsbestämda entreprenörskapet.
    Det övergripande resultatet blir alltså summan av ett antal mikroprocesser. Näringslivet är alltså mer att likna vid en växtlighet med olika plantor som konkurrerar om ljus och näring och vars resultat är summan av dessas olika framgång än vid en ko som man matar på ett ställe och mjölkar på ett annat.
    Vi vet fortfarande ganska lite om hur det här fungerar egentligen eller borde fungera men vi vet att det inte räcker med att enbart gödsla med pengar, det måste finnas jordmån också. IVA´s projekt innovationskraft Sverige kommer nog att bidra med viktig kunskap här.
    En mycket central del av argumentationen mot löntagarfonder under 70 och 80 talen handlade om att sprida kunskap om och respekt för de helt livsnödvändiga och avancerade mekanismer som skapar tillväxt och produktivitet via innovation i företagen. Man lyckades då med nöd och näppe klara argumentationen.
    Många debattörer och påverkare tycks ändå utgå ifrån att det ser ut som det gör med den där kon i alla fall.
    Kanske att vi borde ha den mer hortikulturella utgångspunkten. Vad är det som gör att det växer?

    Svara på inlägget
    • Håkan Gergils

      Detta är viktigt, men kräver ett särskilt seminarium. Kanske kan vi få till detta inom ramen för regeringens innovationsarbete? Ett alternativ är att IVA tar upp frågan. Eller finansen?

      Svara på inlägget
      • Anders Grufman

        När nu frågan om innovationspolitiken äntligen, till slut, och mycket tack vare IVA ,kommit upp på bordet borde detta vara naturliga sätt att föra frågan vidare.

        Svara på inlägget
  4. Thomas Malmer, Percipia

    Håller helt med om att Sverige behöver en Innovationspolitik. Detta handlar inte om stora omvälvande reformer utan om många små insatser i många olika politikområden. Med ett samlat arbete i regeringen kring innovation kan Sverige också i fortsättningen vara en vinnare i den globala kunskapsekonomin. Utmaningen är att detta måste ske snabbt, andra länder investerar tungt i framtiden och det behöver Sverige också göra. Och det finns redan gott om förslag.

    Innovationspolitik handlar om utbud, efterfrågan och ledarskap. Allt kan politiker inte göra. Men att visa ledarskap genom att koppla innovation, utveckling och förnyelse till samhällets utmaningar är en fråga för politiken. Att skapa incitament för fler entreprenör att vilja bygga företag är en grundbult och då kommer man in på skatter, optionsregler m.m. Efterfrågan kan stimuleras med t.ex. upphandling och utbudet handlar mycket om forskning och samverkan för att få ut kunskapen.

    Det är två år kvar till nästa valrörelse. De partier som lyckas göra innovationsfrågan begripbar och konkret för väljarna bör ha mycket att vinna i valet 2014. Väljarna vill ha sysselsättning, tillväxt och trygghet. Detta kan innovation bidra till.

    Svara på inlägget
    • Håkan Gergils

      Thomas Malmer har helt rätt i att det parti, eller den partigruppering, som har ett program för hur vi bygger Sverige framöver står starkt i nästa val. Många säger att man vinner inte val på innovationspolitiken. Jag har precis motsatt uppfattning. Folk är inte dummare än att de förstår att Sverige måste förnyas för att klara sig framöver. Problemet är snarare att politikerna inte kan kommunicera budskapet, så att folk förstår.

      För detta behövs ett politiskt ledarskap. Det är en bristvara, inte bara i Sverige.

      Svara på inlägget
  5. Pingback: Grufman Reje Management » Inlägg på näringsdepartementets blogg

  6. Bengt Karlöf

    Uppfinningen och företagsstarten är bra men det behövs även managementkunskap som ett förädlande element för att företag ska uppkomma och växa.
    Ju mer man kläser företagsekonomi desto mindre del specialiserar man sig på, vilket motverkar kunskapsutveckling inom det breda område som management omfattar. Flertalet entreprenörer har inte delgivits kunskaper i management. Detta är ej uppmärksammat.
    H-r
    Bengt

    Svara på inlägget
    • Håkan Gergils

      Bäste Bengt,
      Jag håller med Dig om betydelsen av management. Det behövs också ledarskap och försäljning (som inte alltid är så väl ansett). Problemen finns framför allt i de mindre och medelstora företagen. Så vad gör vi? Skall vi utbilda, skall vi försöka få företagen att satsa mer på management? Frågan är obesvarad, men samtidigt väldigt viktig.

      Svara på inlägget
  7. bengt karlöf

    Hej
    Det finns en oupptäckt komponent inom innovationen – förutom det kreativa nyskapandet, entreprenörskapet riskkapitalet nämligen kunskaper inom management. Kunskaperna om hur man leder, styr och utvecklar ett företag är ingenting som innovatörer och entreprenörer lär sig, vilket hämmar uppbyggnad av företag och kommersialisering av ”uppfinningen”, dvs den unika konstruktionen av en produkttjänst. Detta kräver dessvärre lite mer utrymme men detta är en början.
    H-r
    Bengt

    Svara på inlägget
  8. Gustaf Rosell

    Jag tycker det är värt att fundera på om eller i alla fall hur strategin behöver vara bred och allomfattande.

    När det gäller definitionen av och ambitionen kring innovation är det givetvis sant. Likaså när det gäller att skapa rätt grogrund och förutsättningar i form av exempelvis skatter och det ihärdiga byggandet av en kultur som värdesätter innovation och till och med misslyckanden som en del i vägen mot framgång.

    Däremot tror jag det är oerhört viktigt att våga kraftsamla när det gäller aktiva satsningar, både när det gäller områden och regioner. Detta är politiskt sprängstoft förstås, men vi behöver finna vägar att nå detta fokus. Områden som ligger utanför fokus kommer att få del av satsningarna indirekt i form av ett förändrat klimat i stort.

    Jag vill inte påstå att jag har något tydligt recept för ett fokus, men en väg att göra det kan vara incitamentsinriktade insatser som kräver medsatsningar av olika slag. De föreslagna fond-i-fond-satsningarna skulle vara en sådan väg där man når en förstärkning av andra satsningar. Innovationsutmaningar liknande Xprize, http://www.xprize.org, kan vara andra alternativ, även för delar som rör offentlig sektor. Detta kommer att leda till kraftsamling och att vissa områden och regioner kommer efter. Att stödja dessa kan visserligen vara rätt men bör vara en del i regionpolitik eller medvetet sektorstöd snarare än innovationspolitik.

    Svara på inlägget
    • Håkan Gergils

      Det gäller verkligen att våga fokusera, det har Gustaf Rosell verkligen rätt i. Faktum är att vi – Sverige – fortfarande lider av satsningarna på varven under 1970-talet. Akta Dig för varvsstöd, säger många så snart man talar om att fokusera, satsa på något som är framgångsrikt. Självklart kan man inte ”pick the winners”, ge stöd åt framgångsrika företag direkt. Men man kan underlätta genom regler, kompetens-försörjning, forskning, infrastruktur och tillgång till kapital.

      Finns det någon som föreställer sig att en nationell OS-kommitté inför London-olympiaden skulle satsa på mediokra idrottsmän?

      Tävligar är också något att fundera på. Xprize är verkligen något för både politiker och andra att titta på. I Sverige har vi inte gjort något liknande, vad jag vet.

      Svara på inlägget