Ett första steg mot en digital kulturarvsallmänning

Johan Carlström, Riksantikvarieämbetet. Foto: Henrik Löwenhamn.

Johan Carlström, Riksantikvarieämbetet. Foto: Henrik Löwenhamn. Bildrättigheter

Dagens gästbloggare är Johan Carlström, verksamhetsutvecklare på enheten för informationsutveckling på Riksantikvarieämbetet. Han arbetar bland annat med K-samsök som levererar kulturarvsdata från svenska minnesinstitutioner till Europeana. Hans inlägg utgår från egna och hans organisations infallsvinklar och erfarenheter. Innehållet speglar inte med nödvändighet regeringens eller Regeringskansliets ställningstaganden.

Härom veckan släppte den europeiska kulturarvsportalen Europeana metadata om drygt 20 miljoner kulturarvsobjekt fria. Med det kan praktiskt taget vem som helst bygga e-tjänster baserat på allt från historiska fotografier och tv-klipp till stenåldersyxor och runstenar. Datan kommer från ca 2000 minnesinstitutioner runt om i Europa.

Det finns onekligen fördelar med att öppna upp just kulturarvsinformation. Den omfattar få känsliga personuppgifter och kultur och kulturarv är något som alla kan relatera till. Vem har inte en relation, en åsikt om, eller inspireras av till exempel Mona Lisa eller Visby ringmur?

Riksantikvarieämbetet har deltagit från svensk sida och drivit frågan för kulturmiljö- och museisektorn. Även om frisläppandet av metadatan är ett stort och viktigt steg återstår mycket att göra. Inom EU har man som målbild att skapa en ”Digital Kulturell Allmänning”, där rådata från kulturinstitutioner tillgängliggörs fritt för att kunna används i innovation, lärande, turism, forskning, spel och så vidare.

För att detta ska realiseras behöver data från olika institutioner och domäner kunna länkas samman (semantiskt). Det är nu möjligt tack vare det arbete som drivits under ledning av Europeana.

Nästa steg är att mer övergripande jobba med så kallande auktoriteter, det vill säga gemensamma digitala resurser för plats, person, tid, händelser med mera. Genom att dessa auktoriteter får unika identiteter/webbadresser på internet kan datorer hantera hur olika objekt är relaterade till varandra. Jag kan till exempel skicka en fråga till en eller flera databaser om att ge mig all data om August Strindberg och få tillbaka alla böcker han skrev, foton som föreställer honom, tavlor han målade, platser han besökte, hus han bodde i och så vidare. Och detta oavsett vilken institution som förvaltar informationen. Det som krävs är att alla länkar till samma auktoritetslista med posten för August Strindberg när de lägger in data i sina databaser. Dessa identiteter är dessutom användbara i fall där flera personer har samma för- och efternamn, det vill säga kan svara på exakt vilken ”Anna Andersson” som avses. På så sätt kan maskinerna underlätta för oss genom att försöka sortera och förstå mångfalden av svar vi får när vi söker viss information.

Vi som idag arbetar inom kulturarvsinstitutionerna, i Sverige liksom i andra länder, behöver fokusera mer på att se över rättigheterna till det som datan beskriver; till exempel bilder, konst, film-klipp och scannad litteratur. I många fall handlar det om material som saknar upphovsrättsligt skydd eller där institutionen själva äger upphovsrätten. Genom att märka upp dessa med öppna och maskinläsbara licenser, till exempel Creative Commons, kan tjänsterna hämta material som passar i just de tjänsterna. Alla institutioner förvaltar material som är upphovsrättsligt problematiskt och enklast är att börja med det redan fria materialet och sedan arbeta sig in i gråzonerna.

Utöver detta bör vi även se över våra affärsmodeller. Hur inspirerar vi och uppmuntrar de som vill bygga tjänster på kulturarvsdata? Min erfarenhet säger att det inte går av sig själv och absolut inte över en natt.

Riksantikvarieämbetet deltar i detta arbete genom regeringsuppdraget ”K-samsök”. K-samsök är en e-tjänst som samlar in data från svenska minnesinstitutioner och skickar den vidare till Europeana. Vi har följt arbetet kring Europeana sedan starten och det finns mycket att inspireras av. 

Europeanas släpp av metadata är ett viktigt första steg för att öppna upp och skapa en kraftfull plattform för spännande tjänsteutveckling. Samtidigt finns fortsatt mycket att göra innan vi kommer se en mer märkbar effekt inom lärande, forskning och nya produkter.  Eller som någon skrev på Facebook om saken: ”Vi har nu harpunerat valen och halat in den. Nu är det dags att ge sig på jättebläckfisken”.

Johan Carlström

Kommentera

Bli den första som kommenterar!

Första gången du kommenterar på Näringsbloggen kommer kommentaren att godkännas av moderator innan den visas. Du måste följa Näringsbloggens netikett när du kommenterar.

Genom att klicka på knappen Skicka samtycker du till att kakor används.

E-postadressen visas inte publikt