Information: Näringsbloggen kommer att upphöra i januari 2018. Vi hänvisar istället till Näringsdepartementets sidor på regeringen.se eller följ oss på Twitter: @naringsdep

Har du frågor om detta, kontakta Näringsdepartementets kommunikationschef Tomas Engholm via e-post: tomas.engholm@regeringskansliet.se

Tillgången till forskning och kompetensförsörjning en ödesfråga

Madelene Sandström VD KK-stiftelsen. Foto: Johan Olsson

Dagens gästbloggare är Madelene Sandström, VD för KK-stiftelsen. Madelenes inlägg utgår från hennes och hennes organisations egna infallsvinklar och erfarenheter. Innehållet speglar inte med nödvändighet regeringens eller Regeringskansliets ställningstaganden.

I mitt jobb som vd för KK-stiftelsen har jag förmånen och nöjet att regelbundet träffa de nya universiteten och högskolorna runt om i landet. I samband med detta har jag tillfälle att prata med såväl rektorer och forskare som näringslivs- och regionala företrädare.

Många av högskolorna har högt ställda ambitioner att vara en motor i det omgivande näringslivets och samhällets utveckling, och jag följer med stort intresse hur väl de lyckas och hur KK-stiftelsen med olika typer av satsningar inom forskning och kompetensutveckling bäst kan bidra.

Varje gång jag besöker dem påminns jag om att tillgången till forskning, kompetensförsörjning och kontinuerlig kompetensutveckling är och har varit en ödesfråga för svenska företag, inte minst för dem som har produktionen lokaliserad utanför storstadsregionerna. Och de utgör merparten av och ryggraden i svensk basindustri. Den industri som har produktion av produkter och tjänster runt om i Sverige har ofta ett väl utvecklat samarbete med de mindre lärosätena som finns utanför storstadsregionerna. Och detta får jag se så tydliga bevis för under mina besök.

Högskolorna spelar en avgörande roll för att utbilda kompetent personal till det regionala näringslivet på grund-, avancerad och forskarnivå. De spelar även en betydande roll för företagens kontinuerliga vidareutbildning och expansion. Jag slås av att det faktiskt är här, runt om i landet, som forskningen så tydligt bidrar till att skapa förutsättningar för lösningar av de reella utvecklingsfrågorna och finna nya lösningar på problem som företagen står inför. Och jag kan erkänna att det är nyttigt att påminnas om detta. Det är lätt att alla vi som har sin arbetsplats i en storstad inte tänker på att Sveriges tillväxt är summan av den tillväxt som skapas i landets alla delar. Ju fler regioner som har en stark och expansiv ekonomi, desto bättre för Sverige. Det är inte bara storstadsregionerna som behöver välutbildad arbetskraft.

Näringsminister Annie Lööf efterlyste i sitt tal den 10 oktober, att Sverige behöver ökad innovationskraft för att möta globala samhällsutmaningar och ta vara på affärsmöjligheter; för att skapa jobb och konkurrenskraft; och för att kunna leverera samhällstjänster med ökad kvalitet och effektivitet.

Det är uppenbart att forskningen på de nya universiteten och högskolorna som sker i samproduktion med näringslivet skapar direkta förutsättningar för den ökade innovationskraften. En färsk undersökning visar svart på vitt att samproducerad forskning inte bara stärker svensk konkurrenskraft, utan även utvecklar akademin. Volvo, Tieto, Iggesunds Toools, Eon Vattenkraft, Attana, Svensk Växtkraft, FoodTankers, Water Jet Sweden, Biodev, 3M och Pelagia miljökonsult är några av företagen som medverkat i de 19 forskningsprojekt som nu har utvärderats. Det är med andra ord allt från små till multinationella företag, inom vitt skilda verksamhetsområden runt om i Sverige.

För akademin har forskningsprojekten resulterat i närmare 200 vetenskapliga artiklar och lika många presentationer på vetenskapliga konferenser, i doktorsavhandlingar och akademiska karriärlyft. Projekten påverkade också grundutbildningar för studenterna och innehållet i dessa. Samarbetena har även direkt bidragit till att utveckla lärosätenas forskningsgrupper. Forskarna säger att samarbetena med näringslivet gett dem nya perspektiv på forskningen, fungerat som katalysator, lett till utveckling av nya metoder och dessutom legat till grund för ny forskning.
Undersökningen bekräftar således det vi på KK-stiftelsen vill uppnå med vårt forskningsstöd.

Detta nära och starka samarbetet i forskningen mellan högskolor och näringsliv ger förmodligen få Nobelpris, och kommer heller inte vara den forskning som publiceras mest, på det sätt som akademisk kvalitet mäts idag. Däremot utgör den en enorm tillväxtmöjlighet och stärker både konkurrenskraften, den akademiska utvecklingen och välfärden i Sverige. Det borde också ses som kvalitet om nu forskning är att betrakta som en investering.

Fler borde se värdet i de starka forskningsmiljöerna. Utbildningsminister Jan Björklund har nu tydligt aviserat att ’högskolor behöver slås ihop med de starka universiteten’. Han argumenterar att svensk forskning bör bedrivas med inriktning mot högsta möjliga vetenskapliga kvalitet och med strävan att konkurrera i internationell toppklass. Denna inomvetenskapliga akademiska konkurrens är bra, men risken är att akademin isoleras från samhället om vi inte också tar hänsyn till den viktiga roll högskolan har för att lösa eller belysa samhällsproblem, och skapa tillväxt och välfärd. Inte bara långsiktigt, utan här och nu, på svensk industris produktionsanläggningar.

Forskningen kan därför inte enbart hänvisas till ett fåtal elitinstitutioner som är långt från företagens verklighet. Det är inte antingen företagsnära forskning eller Nobelpris, utan alltid både och. Det har Sverige råd med och behöver.

Svensk tillväxt är som sagt summan av den tillväxt som skapas i landets alla delar. Ju fler regioner som har en stark och expansiv ekonomi, desto bättre för Sverige. En av nycklarna, forskning i samproduktion mellan akademi och näringsliv, finns så tydligt i många av Sveriges regioner. Och det är därför som det är en förmån och ett rent nöje att regelbundet besöka dessa högskolor runt om i landet och se vad de skapar.

Kommentera

8 kommentarer

Första gången du kommenterar på Näringsbloggen kommer kommentaren att godkännas av moderator innan den visas. Du måste följa Näringsbloggens netikett när du kommenterar.

Genom att klicka på knappen Skicka samtycker du till att kakor används.

E-postadressen visas inte publikt

  1. Joakim Rådström

    Björklunds utspel är intressant, men bara om man tar tillvara på de lokala – ofta nyare – högskolornas erfarenheter och kompetens ifråga om exv. näringslivssamverkan och problembaserad forskning.

    Om det bara är de gamla etablerade universitetens dagordning som får styra (mot inomvetenskaplig, Nobelbetonad forskning) blir det knappast en attraktiv lösning för båda parter…

    Svara på inlägget
  2. Karin Röding

    Tack för ett utmärkt inlägg! Jag delar verkligen Din uppfattning. Jag möter som rektor för Mälardalens högskola (MDH) dagligen forskare och representanter för såväl offentlig som privat sektor som påtalar behovet av det nära samarbetet som Du beskriver. För akademin blir det bättre kvalitet i såväl utbildningen som forskningen och för näringslivet eller offentlig sektor betyder det utveckling och tillväxt i den region där vi verkar.

    MDH befinner sig i en region med ca 3 milj männiksor, mer än 10-talet globala företag finns här och hundratals SME – dessa verksamheter kommer inte att finnas kvar här om inte vi tillsammans kan utveckla tjänster eller processer. MDH bidrar också till kompetensutvecklingen i regionen och de stora företagen säger till mig att utan bra skola eller vård i regionen får vi inte kompetenta medarbetare till våra företag. De vill inte bo i en region som inte kan leverera hög kvalitetet på olika typder av tjänster.

    Jag hoppas att många beslutsfattare får förståelse och kunskap om vad samverkan och samproduktion betyder för landets tillväxt så att den kommande Forsknings- och innovationsproposititionen tar höjd för detta.

    Karin Röding rektor Mälardalens högskola

    Svara på inlägget
    • Gästbloggare Madelene Sandström

      Tack Karin för inlägget. vad som också bör tas med i perspektivet är hur mycket som företagen som finns i dein region lägger av sina egna medel på FoU för att stärka sin konkurrenskraft och att fortsatt kunna vara en arbetsgivare för många. Hur mycket satsas av statliga medel i Forskning och högre utbildning i samma region jämförelsevis. Det går naturligtvis inte att ha någon balansräkning per region för detta men det är ändå inte orealistisk information. Om företagen själva bekostar mycket FoU i regionen så behövs det troligen även starka forsknings och utbildningsmiljöer där.

      Svara på inlägget
  3. Olof Sandberg

    Madelene Sandström bloggar idag om behovet av forskningsinsatser och kompetensförsörjning för vår fortsatta tillväxt. Madelene har naturligtvis alldeles rätt i att tillgång till forskning och kompetens är av avgörande betydelse för morgondagens tillväxt. Men lika viktigt är att den kunskap som skapas också genererar värde genom att den kommer till nytta i produkter, processer eller tjänster.

    Instituten inom RISE har innovation som sitt främsta mål. Det omfattande och nära samarbete vi har med näringslivet, knappt 60 % av vår omsättning kommer ur uppdrag, bygger på att vi tillsammans kan skapa värde och stärka företagens konkurrenskraft i den globala utvecklingen. Forskningsinstituten har en hög akademisk kompetens, tillgång till testbäddar och demonstratorer och nära samverkan med små och medelstora företag. Instituten jobbar främst med att stärka konkurrenskraften för befintliga företag och att hjälpa dem att anpassa sina produkter och processer för en hållbar utveckling. Bland våra kunder finns de största exportföretagen men också små företag i traditionella branscher som med stöd av instituten kan våga steget i globaliseringen (mer i kommande blogginlägg).

    Stabila finanser och en ordnad ekonomi är betydelsefullt för den ekonomiska utvecklingen i Sverige. Men i ett exportberoende land som Sverige är det avgörande att näringslivet ges förutsättningar att konkurrera. Här spelar kompetens och forskning en avgörande roll men utan förmågan att skapa innovationer uteblir tillväxten. Det är här instituten kommer in.

    Jag skulle vilja se en fördjupad samverkan mellan lärosäten och institut. Medan universiteten som sig bör är fokuserade på den akademiska utvecklingen är forskningsinstituten styrka innovationer. Gemensamt skulle ytterligare värden skapas som förstärkning av den samverkan med näringslivet som Madelene beskriver. Om vi kunde skapa forsknings- och innovationsplattformar i nära samverkan mellan institut, universitet och näringsliv likt dem som Fraunhofer-instituten i Tyskland driver så skulle många fler forskningsresultat nå ut på marknaden och instituten vara tillgängliga på fler platser. En styrka med Fraunhofer är att de finns i hela Tyskland, på 60 platser, och ett konkurrenskraftigt näringsliv är en ledstjärna för deras lokalisering.

    Vi hoppas att den innovationsstrategi som regeringen nu arbetar med kommer att leda till fler innovationer och ökad tillväxt. För det behövs både spetsforskare och människor som kan skapa innovationer. Om alla gör det de är bäst på och får resurser för det, så kan det bli både tillväxt och Nobelpris!

    Olof Sandberg, RISE Holding

    Svara på inlägget
    • Gästbloggare Madelene Sandström

      Hej Olof, jag tycker det finns en mycket spännande ambition i att på olika sätt stärka relationen mellan industriforskningsinstituten och de nya lärosätena. Inom ramen för KK-stiftelsens satsning Expertkompetens för Innovation så hoppas vi på gemensamma ambitioner mellan lärosäten och institut. Innovationer sker också inom ramen för de forskningssamabeten som bedrivs mellan näringsliv och lärosäte. Institut excellence centran etablerades som en samarbetsform för högskola, institut och näringsliv för 5 år sedan. Finansierades framförallt av KK-stiftelsen och VINOVA. Denna samarbetsform har visat sig vara mycket väl fungerande och genererat både bra samarbeten och mycket bra resultat. De nya lärosätena och industriforskningsinstituten bode ges fler möjligheter till samarbete inom ramen för innovationsstrategin!

      Svara på inlägget
  4. Mats Edenius

    Som vanligt ett klokt inlägg från Madelene Sandström. Själv är jag som professor inom ett samhällsvetenskapligt ämne övertygad om att mycket skulle ske inom akademin om samverkan, 3:e uppgiften, nätverkande-som-ger-resultat osv skulle ges större vikt i den akademiska meriteringen. Givetvis måste en etablerad forskare (docenter, professorer) kunna skriva artiklar och böcker – men är man en kompetentare, professionellare, ambitiösare och mer lämplig att anställas som professor för att man publicerat ytterligare artiklar jämfört med att ha ägnat tid och kraft åt att nå förändring och driva utvecklingen tillsammans med näringslivet och offentliga sektor? Jag tvivlar att så alltid är fallet.

    Svara på inlägget
  5. Lars-Åke Sols

    Först…tack för den ”Digitala agendan” för Sverige.

    Tanken att Generaldirektörer och VD:ar bloggar på regeringens hemsida är innovativ men bör tänkas igenom noggrant när ledarna har ett självständigt ansvar för att leda sina respektive myndigheter eller organisationer.

    Ni skriver: ”Innehållet speglar inte med nödvändighet regeringens eller Regeringskansliets ställningstaganden.”

    Med dagens teknik bör ledare uppfylla sin informationsplikt (strategiska information) på i första hand sina egna webbplatser. Medborgaren ska alltid ha tillgång till ledarens senaste uttalanden. Stora brister finns idag hos många ledare när det gäller att presentera sina tankar om styrning eller uppföljningen av sina respektive uppdrag. Se t ex dagens artikel från Rättsmedicinalverket i SvD. Den beskrivning som GD gör är ett självklart uttalande som skall finnas på verkets hemsida. Det är ledarens uttalande.

    Svara på inlägget
    • Tomas Engholm

      Hej Lars-Åke,

      tack för din kommentar och för att du uppmärksammat den Digitala Agendan.

      Ett av de mål som vi på Näringsdepartementet har är att vi ska föra en öppen och inbjudande dialog. Det är bland annat därför denna blogg finns. Vi vill i denna blogg belysa och få in synpunkter på våra frågor från olika håll och ett led i det är att bjuda in gästbloggare från bland annat myndigheter. Naturligtvis styr vi inte deras inlägg utan ser dem som just inlägg i debatten. Om de sedan väljer att länka vidare mellan deras hemsida och vår blogg så ser vi naturligtvis positivt på det.

      mvh
      Tomas Engholm
      kommunikationschef, Näringsdepartementet

      Svara på inlägget