Tänk om! Att upphandla innovationer

Ellen Hausel Heldahl. Foto: Catharina Biesèrt

Ellen Hausel Heldahl. Foto: Catharina Biesèrt Bildrättigheter

Dagens gästbloggare är Ellen Hausel Heldahl, chef för avdelningen för tillsyn över offentlig upphandling på Konkurrensverket. Hennes inlägg utgår från egna och hennes organisations infallsvinklar och erfarenheter. Innehållet speglar inte med nödvändighet regeringens eller Regeringskansliets ställningstaganden.

Tänk om… det fanns robotgräsklippare när jag som gräsallergisk tonåring i slutet av sjuttiotalet tvingades klippa mina föräldrars stora gräsmatta när de var bortresta! Vilken dröm! Tanken på att det skulle kunna finnas robotgräsklippare föresvävade mig inte ens. Det är kanske det som är problemet, tänk om fler tänkte: Tänk om.

Nya lösningar drivs många gånger fram av kundens efterfrågan, så kallad efterfrågedrivna innovationer. Upphandlande offentliga myndigheter kan bidra till ett innovationsvänligt samhällsklimat genom att våga fråga efter nya lösningar eller innovationer.

Offentlig upphandling har som huvudsakligt syfte att uppnå tillförlitlighet, effektivitet och valuta för pengarna – den goda affären. Om den har bland annat Upphandlingsutredningen skrivit. Upphandlingsmässigt är innovation inte ett mål i sig, men kan vara ett medel för att uppnå de övergripande målen. Lagarna om offentlig upphandlingen och hur de används spelar därför en viktig roll som drivkraft för innovationer. Viljan och kunskapen om hur man upphandlar innovationer är däremot varierande.

När jag arbetade som sekreterare i Innovationsupphandlingsutredningen (SOU 2010:56) mötte jag och utredaren Hans Jeppson många upphandlande myndigheter som uppfattade innovationsupphandling som något riskfyllt. ”-Varför ska vi köpa morgondagens lösningar när vi kan köpa billigare och mer etablerade lösningar?” Svaret är: för att uppnå högre effektivitet i den offentliga verksamheten och att genom till exempel livcykelkostnadsberäkningar uppnå mer värde för pengarna.

Det finns många frågetecken hos upphandlande myndigheter och enheter om hur en innovationsupphandling kan gå till för att inte strida mot till exempel de grundläggande principerna som finns angivna i 1 kap. 9 § LOU (Lag (2007:1091) om offentlig upphandling). Vidare efterfrågas kunskap om hur man kan överbrygga klyftan mellan offentliga upphandlare och innovativa små och medelstora företag, hur man beräknar en livscykelkostnad vid offentlig upphandling, hur man organiserar en effektiv dialog mellan den privata och offentliga sektorn och hur riskfördelningen vid upphandling av innovationer ska gå till.

I Innovationsupphandlingsutredningens betänkandedelade vi upp begreppet innovationsupphandling i dels innovationsvänlig upphandling, dels innovationsupphandling. Med innovationsvänlig upphandling menade vi att upphandlingen genomförs så att nya innovativa lösningar inte utestängs eller missgynnas.

Utredningen fann att upphandlingar i det närmaste slentrianmässigt utformades så att den upphandlande myndigheten efterfrågar samma lösningar som vid den senaste upphandlingen, vilket utestänger eller missgynnar innovativa företag. Det finns emellertid, inom ramen för upphandlingslagarna, goda möjligheter att ge dessa innovativa företag en möjlighet att konkurrera med sina produkter. Regeringen har därför gett Kammarkollegiet i uppdrag att ta fram en vägledning om hur en upphandling kan utformas för att vara innovationsvänlig. Uppdraget/ vägledningen ska redovisas den 1 november 2012.

Innovationsupphandling definierade vi som upphandling av i förväg okända lösningar på ett definierat problem eller behov för vilka det ibland ännu inte har etablerats någon marknad. Utredningen kunde konstatera att innovationsupphandlingar idag sker i mycket begränsad omfattning.

Innovationsupphandling kan ske på olika sätt. Den kanske enskilt viktigaste faktorn är att den upphandlande myndigheter tänker: Tänk om. Och kommunicerar detta till tänkbara leverantörer.

I Storbritannien, som är ett föregångsland på detta område, används en modell som de kallar Forward commitment procurement (FCP) – översatt till avsiktsförklaring avseende kommande upphandlingar. Principerna kring FCP är ganska enkla – de offentliga myndigheterna kommunicerar med marknaden om vad de skulle vilja ha för produkter som idag inte finns, till exempel en miljövänlig produkt med en viss prestanda. Marknaden får en viss tid (1-2 år) på sig att ta fram produkten. Om priset och kvaliteten/prestandan uppfyller kraven utfäster sig myndigheten att upphandla produkten. Riskerna fördelas på detta sätt mellan parterna genom att den som kan bära risken på bästa sätt tar den. De svenska upphandlingsreglerna lägger inget hinder i vägen för denna lösning.

Ett annat sätt att genomföra en upphandling av en innovation är genom en så kallad förkommersiell upphandling I en förkommersiell upphandling upphandlar/finansierar myndigheten forskning och utveckling (FoU) av en produkt. Syftet med den förkommersiella upphandlingen är att den ska leda fram till en färdig kommersiellt gångbar produkt som myndigheten har behov av. Myndigheten måste emellertid göra en formell upphandling av produkten när den förkommersiella fasen är över. Det betyder att det inte är säkert att det är det företag som vunnit den förkommersiella upphandlingen som sedan får leverera den färdiga produkten till myndigheten.

Inom det pågående Europaarbetet med att revidera upphandlingsdirektiven är frågan om hur man kan uppmuntra till innovationsupphandling viktig. I EU-kommissionens utkast till nya upphandlingsdirektiv lanserar kommissionen ett nytt upphandlingsförfarande som kallas innovationspartnerskap (artikel 29). Genom ett förhandlat förfarande bjuds intresserade leverantörer in att konkurrera om ett FoU-kontrakt. Partnerskapet ska leda fram till ett strukturerat samarbete för utveckling av en innovativ produkt, tjänst eller byggentreprenad som därefter köps in under förutsättning att de motsvarar överenskomna prestandanivåer och kostnader.

Den stora skillnaden mellan förkommersiell upphandling och innovationspartnerskap är att innovationspartnern i det senare fallet får leverera den färdiga produkten till myndigheten inom lämpliga gränser och med hänsyn till att kostnaderna måste kunna återvinnas. Detta borde locka framför allt små och medelstora innovativa företag, dels att få hela eller delar av utvecklingskostnaderna täckta och dels att få vara med och leverera till offentlig sektor.

Nu är det bara upp till de upphandlande myndigheterna och enheterna att tänka Tänk om! Upphandlingslagstiftningarna är inget hinder, och när det nya förslaget om innovationspartnerskap blir lag kommer möjligheterna att vidgas ytterligare.

Ellen Hausel Heldahl

f.d. utredningssekreterare i Innovationsupphandlingsutredningen

Chef för avdelningen för tillsyn över offentlig upphandling, Konkurrensverket

Kommentera

1 kommentar

Första gången du kommenterar på Näringsbloggen kommer kommentaren att godkännas av moderator innan den visas. Du måste följa Näringsbloggens netikett när du kommenterar.

Genom att klicka på knappen Skicka samtycker du till att kakor används.

E-postadressen visas inte publikt

  1. Johan Almesjö

    Mycket goda tankar och man kan fundera över vad som hindrar oss idag – är det kunskap, ja kanske – är det hinder i lagstiftningen, ja kanske men troligen bara på marginalen – är det medel för att våga, ja sannolikt och där det krävs ägares mod och beslutsamhet att budgetera för innovativa insatser som landar i offentliga köp via upphandling.
    Men det händer saker så med hjälp av dina tankar och idéer kommer vi vidare.
    //Johan

    Svara på inlägget