Information: Näringsbloggen kommer att upphöra i januari 2018. Vi hänvisar istället till Näringsdepartementets sidor på regeringen.se eller följ oss på Twitter: @naringsdep

Har du frågor om detta, kontakta Näringsdepartementets kommunikationschef Tomas Engholm via e-post: tomas.engholm@regeringskansliet.se

Lyft blicken – bortom särintresset

Pelle Agorelius, skogsägare, bonde/livsmedelsföretagare och entreprenör. Foto: Privat

Pelle Agorelius, skogsägare, bonde/livsmedelsföretagare och entreprenör. Foto: Privat Bildrättigheter

Dagens gästbloggare är Pelle Agorelius, skogsägare, bonde/livsmedelsföretagare och entreprenör inom turism i Bergslagen. Innehållet speglar inte med nödvändighet regeringens eller Regeringskansliets ställningstaganden.

Min uppfattning är att en värdig livsmedelsstrategi främst ska rikta in sig på ämnesområden och frågeställningar som ser bortom olika särintressen. Med ett medborgar- och konsumentperspektiv där hela landet inkluderas når vi fram till vettiga målsättningar för Sverige.

Det som missgynnar svensk livsmedelsproduktion allra mest är anonym mat och osäkra villkor. Vem är det som har gjort maten? Var är den gjord? Och av vad? Dessa frågor är centrala. Jag tror till inte en sekund på att svenskt lantbruk och svensk livsmedelsproduktion ska konkurrera på en internationell marknad med lika (dåliga…) villkor. Jag tycker att det är den svenska samhällsdebatten och den medvetna konsumentens frågeställning som skall vägleda oss i arbetet med en livsmedelsstrategi. Det är goda exempel som ska följas, inte individer eller organisationer som riskerar att främst se sina egna intressen. Vi ska kunna ge framtidens stigfinnare på livsmedelsområdet en god strategi. För när nya möjligheter dyker upp längs vägen så skall det i framtiden finnas en idé om vart vi ska gå, och varför.

Ett lands förmåga att hantera en större kris i samhällets funktioner är beroende på om befolkningen har mat och värme. Sverige skulle idag förmodligen behöva ransonera mat efter bara en veckas tvärstopp av importinflödet. Efter 14 dagar skulle bristen vara akut. Och mig veterligen har vi inte någon som helst beredskap för att hantera detta idag. Därför ställer jag den hypotetiska frågan om vi behöver ett ”Mat-o”. Vi har ju inte så mycket egen mat i Sverige. En humanitär katastrof på livsmedelssidan skulle orsakas, om gränserna stängdes helt i bara 3 veckor. För endast trettio år sedan hade landet kanske tre månaders beredskap med både mat, bränsle och en massa samhällsnyttiga förnödenheter som en del av det totala försvaret. Mot bakgrund av detta så måste det i framtiden verkligen finnas många gårdar som har affärsmässig livskraft, och detta är viktigare än någonsin för landet som helhet.

Konkurrenskraften för en gård, menar jag, avgörs av förutsättningarna till en vettig inkomst för bonden, dennes familj och de anställda. De flesta kollegor och lantbrukare jag känner har mycket låga löner. Det är därför viktigare med en översyn av skatteområdet för de enskilda lantbrukarnas konkurrenskraft, än att verka för att t ex sänka djurskyddskraven för att möta lågkvalitativa varor med låga priser. För vad ska ett svenskmärke tjäna till om våra kunder upptäcker att vi strävar nedåt när det gäller t.ex. djurskydd och kvalité? Därför borde den så kallade Konkurrenskraftsutredningen kompletteras med en utredning av skatteområdet.

Jag tror att regeringen måste sortera ämnesområdena i den kommande livsmedelsstrategin i ”behovsklasser”, och inte bara i ”utbudsklasser”. På utbudssidan står särintressena, och på behovssidan så står allmänna intressen och framtida efterfrågan. Vägen för konsumenterna, innovatörerna, distributörerna och producenterna ska breddas! Det ska finnas tydliga och rättssäkra ”trafikregler”, där svar ska finnas på vem som gjort maten, var någonstans, och vad den är tillverkad av. Detta vill jag hitta i en långsiktig livsmedelsstrategi för Sverige.

Share

Kommentera

10 kommentarer

Första gången du kommenterar på Näringsbloggen kommer kommentaren att godkännas av moderator innan den visas. Du måste följa Näringsbloggens netikett när du kommenterar.

Genom att klicka på knappen Skicka samtycker du till att kakor används.

E-postadressen visas inte publikt

  1. Per Häggqvist

    Detta leder definitivt till eftertanke. I decennier har import blivit norm utan beaktande av miljö, djuromsorg och inhemsk livsmedelsförsörjning och det svenska jordbrukets överlevnad. Grisbonden vars djur skickas utomlands för slakt och mjölkbönder som de faktiskt får betala för att leverera en liter mjölk till mejerier borde få alla varningsklockor att ringa! Agorelius reflektioner borde lysa i blinkande röd neon i varje politikers ögon.
    Per Häggqvist, Krögare, Halland

    Svara på inlägget
  2. Christina Paulson, Chefens bästa vän®

    Tack för bra och viktigt inlägg! Vi konsumenter behöver verkligen hjälp att välja bra och ”rätt” mat, då behövs både mer information och bättre uppföljning. Många har redan förstått och söker efter kvalitet framför billiga, sämre alternativ. Med bättre information skulle fler följa efter. Jag håller med om att det behövs mer ”trafikregler”, där det tydligt framgår vem som gjort maten och var den är tillverkad”. Det är både en klok och hållbar strategi för Sverige.

    Svara på inlägget
  3. Anna Lind Lewin

    Äntligen någon som tar upp Livsmedelsförsörjningen! Jag har funderat över, och oroa mig över detta i många år. Och undrat om jag är ensam.
    Tack Pelle!

    Anna Lind Lewin
    mrsfood.se

    Svara på inlägget
  4. Johan Dahlqvist, Konkurrenskraften i svenska entreprenörsföretag

    Frågan om böndernas egen försörjning är inte bara viktig för bönderna, utan den är en ytterst angelägen fråga för Sveriges tillväxt.

    Om det är något vi kan vara eniga om så är det att Sverige har otroligt mycket yta fördelat på otroligt få människor – det är bortglömd potential i kubik. Addera därtill det faktum att antalet turister som kommer till Sverige ökar från år till år från hela världen och nu när även Asien börjar hitta hit så har vi världens chans att göra något värdefullt av denna möjlighet ÄVEN för den svenska landsbygden och för bonden 2.0.

    Ur den positiva strömmen av turister så gäller det för alla, både uppifrån och från svenska folkets håll stötta våra bönder så att vi kan ta position så att vi kan se ännu mer fantastisk mat, ännu mer agroturism och upplevelsekoncept. Nästan allt är möjligt att uppnå som vi kan formulera i tanken.

    Hur ska vi göra för att ta tillvara på ”den dolda potentialen” som agroturismen kan skapa för Sverige? Hur får vi hjulen att snurra?

    Johan Dahlqvist
    Grundare av det idéella nätverket ”Konkurrenskraften i svenska entreprenörsföretag – med fokus på organisk tillväxt.”

    Svara på inlägget
  5. Bo Thunberg

    Ett mycket viktigare inlägg än vad möjligen rubriken antyder. Oavsett om man tror att kommande årtionde kommer att präglas av ökande grad av konflikter i närområdet eller av en lugnare, överblickbar utveckling så kommer matförsörjningen att vara avgörande, om än utifrån olika utgångspunkter. Särintressen kännetecknas inte bara av revirhävdande och -försvar utan också av påtagligt stuprörstänkande. Därmed omöjliggörs det som är krönikans viktigaste budskap: ”För när nya möjligheter dyker upp längs vägen så skall det i framtiden finnas en idé om vart vi ska gå, och varför.” Mycket av svensk samhällsutveckling under sent 1800-tal liksom under 1900-talet har kännetecknats av just ”vart vi ska gå, och varför”. Och också med en känsla för det som i krönikan betecknas som ”affärsmässig livskraft”. Därför är det här en mycket större, bredare och mera långsiktig utmaning än vad dagens svenska livsmedelsdebatt hittills nått fram till.

    Svara på inlägget
  6. Joakim Berlin

    Tack Pelle för en mer nyanserad frågeställning i den annars rätt urholkade livsmedelsdebatten. Som kökschef på ett svenskt etablissemang är det självklart att ständigt ställa sig frågor om etik, ursprung och ekonomi när det gäller livsmedel. Om jag kunde så skulle jag i största möjliga mån handla svenskt. Det skulle gynna både min restaurang, mina gäster och svensk ekonomi. För att inte tala om marknadsföringsvärdet och sprängkraften i att kunna berätta för sina gäster att allt vi serverar har svenskt ursprung. Men du har rätt, med den livsmedelspolitik som förs idag är det tyvärr inte möjligt. Vi pratar ofta om ”Matlandet Sverige” i olika sammanhang. Det känns som om vi har en bit kvar dit.

    Svara på inlägget
  7. Gunnela Ståhle

    Så klokt! Det är viktigt med medborgar- och konsumentperspektiv. Som medborgare har vi enats om hur djuren ska hållas och skötas och vilka miljökrav vi ska ställas. Svenskar vill att vi tillsammans lägger ribban i form av gemensam lagstiftning. Men vi måste få chansen att göra medvetna val. Ursprungsmärkning med fakta måste kommuniceras

    Svara på inlägget
  8. Anders K Backstrom

    När jag läser dessa rader, vilket jag nu gjort några ggr, blir jag både fascinerad och imponerad av den sakkunskap som Du besitter Pelle. Dessutom ett visionärt tänkande som är ett måste vara integrerat.

    Det är så många kloka kommentarer skriva redan, när jag läser, och en del hade jag tänkt ta upp, men finns ingen anledning att repetera det andra skrivit.

    Sakkunnig till Jordbruksdepartementet känns helt naturligt för mig när jag även läser ”mellan” raderna, med naturlig koppling till Närings dito, Visst är det 100 klart att dessa rader ”samtliga” är Högprio, Det finns varken tid eller anledning att tillsätta nya utredningar, när det bevisligen finns personer som Dig Pelle, som verkligen har hela bilden klar för Dig!

    Hoppas verkligen att Företrädare för vår regering, läser detta och förstår den potential som Du besitter!

    Anders K Backstrom
    Affärs & Idé utveckling, Interim Manager

    Svara på inlägget