Förhandlingarna om nästa Östersjöprogram fortsätter

 

Image Source, Johnér

Image Source, Johnér Bildrättigheter

Den 6-7 maj möttes för tredje gången den arbetsgrupp, s.k. Task Force, som inrättats för att förbereda beslutsmöten. Tanken med denna form av möten är att lite friare kunna diskutera frågor och resonera kring alternativ som sedan kan förbereda för bättre beslut. Strukturen på arbetsgruppmöten är dock samma som för beslutsmöten, med föredragningar av sekretariatet och diskussion i stor grupp, vilket gör att det inte är så kreativt som man kunde hoppas. Den här gången diskuterades fr.a. genomförandefrågor, dvs. regler och förutsättningar för programmets genomförande.

Mötet inleddes med en kortare genomgångar av läget i de övergripande förhandlingarna av förordningar och budget i Bryssel. Bland annat informerades om att det troligen blir så att programmens medel till 80% ska koncentreras till högst 4 tematiska mål och att återstående 20% av programmedlen kan disponeras på övriga tematiska mål i den meny med 11 mål som är ramen för fonderna. Det öppnar således upp för betydligt bredare program än vad kommissionen ville uppnå med sitt förslag. Samtidigt finns det ett fortsatt relativt stort stöd för att programmen måste fokusera för att kunna leva upp till ökade krav på tydligare resultat. Detta gäller inte minst för Östersjöprogrammet, som täcker ett så stort område med relativt begränsade medel.

Programmets geografi avklarades snabbt, då det inte finns några förslag på förändringar vare sig från kommissionen eller från medlemsstaterna. Ambitionen är förstås också att Ryssland de facto ska delta i nästa programperiod och de deltar i alla möten med representanter från nationell och regional nivå. I samband med geografin diskuterades också regler för aktörer utanför programområdet att delta i programmet. Den möjligheten finns idag, men har inte utnyttjats annat än i undantagsfall. Frågan kommer att diskuteras igen, men de flesta länder lutade åt att behålla möjligheten i programmet.

När det gäller medfinansieringsgrad så är förordningsförslaget att ge möjlighet till 85% medfinansiering från EU. I Östersjöprogrammet gäller idag just 85% för Polen och de baltiska staterna medan Sverige och övriga länder har max 75%, förutom Norge som har 50%. Det blev tydligt i diskussionen att alla länderna förordar att behålla dagens nivåer. Det innebär visserligen att svårigheterna med att hantera olika medfinansieringsgrader för olika partners i projekten består, men det skapar också en kontinuitet.

Frågan om medverkan av privata företag och privat medfinansiering kom upp därnäst. Det har tidigare diskuterats i positiv anda, inte minst med tanke på att innovationsområdet är så högt prioriterat. Även denna gång var tongångarna positiva och man diskuterade frågan mer i detalj. Erfarenheter från innevarande programperiod om vilken typ av stöd som är mest effektivt måste tas tillvara och de problem som uppstått måste programmet lära av i utformningen av stödet. En av dessa frågor är att privata partners inte bör kunna vara projektledare (Lead Partner) med tanke på den högre finansiella risken som privata aktörer ändå innebär.

När det gäller formalia och redovisningsregler, så pågår det ett samarbete mellan olika transnationella och gränsöverskridande EU-program att försöka uppnå större likheter i genomföranderegler, ansökningsformulär m.m. i samverkan med Interact. Här föreslås bland annat användandet av schablonbelopp i en högre utsträckning, t.ex. för OH-kostnader. Programmen har i sin tur en löpande dialog med kommissionen som ska komma med mer detaljerade regler för genomförandet i höst, som förhoppningsvis bidrar till harmoniseringen. Men det innebär också att diskussionerna blir preliminära i väntan på kommissionens detaljerade regler.

Sekretariatet presenterade också förslag på ett mer ambitiöst arbete med att klustra framtida projekt tematiskt för att få fram synergier och en dynamik i en grupp av näraliggande och kompletterande projekt. Funderingarna bygger fr.a. på att börja redan i uppstarten av projekten istället för att som nu lägga på en klustermöjlighet efter ordinarie projekt. Sedan hade Sverige föreslagit att överväga s.k. miniprogram som en alternativ projektform för lämpliga projekt, kanske speciellt inom innovationsområdet. Tyvärr var sekretariatet inte alls nyanserat i sin presentation av den här möjligheten, som nu funnits i IV C-programmet och upplevts som mycket positivt av projektägarna. Flera länder gick också in och avrådde från miniprogram av olika anledningar.

Det mest problematiska var dock att sekretariatet nu bedömer att programmeringsprocessen drar ut på tiden. Man uppskattar nu att programmet kan vara färdigt för en första utlysning först i december 2014, vilket är betydligt senare än tidigare beräknat. Det kommer säkerligen att bli mer diskussion kring detta och skälen till det, men just nu ser det ut som att nästan hela 2014 skulle gå åt till programmering, konsultationer och processer att godkänna programmet.

Efter att nu ha haft ett givande seminarium i Stockholm den 14 maj finns det många synpunkter att överväga inför det kommande kommittémötet om programmet den 11 juni i Tallinn.

Tack för ordet

Ulf

Share

Kommentera

1 kommentar

Första gången du kommenterar på Näringsbloggen kommer kommentaren att godkännas av moderator innan den visas. Du måste följa Näringsbloggens netikett när du kommenterar.

Genom att klicka på knappen Skicka samtycker du till att kakor används.

E-postadressen visas inte publikt

  1. Roland Steen

    Hej,
    Jag noterar era diskussioner om huruvida privata aktörer ska kunna vara lead partners. Vi är idag aktiva i en lead partner roll (för fyra länder) i uppbyggnaden av ett flagship Project inom turism. Med stöd av Priority Area Coordinator. Kan vi i den rollen förutse några problem med anledning av vad du skriver ovan?
    (Svara mig på den angivna e-postadressen, annars missar jag ditt svar).

    Hälsningar
    Roland
    Landsorts Sjö- och MiljöCentrum
    http://www.landsort.com

    Svara på inlägget